Idag stod jag och tittade upp i ekens stora trädkrona. Plötsligt sticker en färgglad påfågel fram sitt lilla huvud och börjar prata med mig. Vårt samtal pågick en stund och jag berättade att jag för första gången den här sommaren fick hjälp så att jag skulle slippa jobba över. Påfågeln sa att det här måste vara min turdag, så jag började naturligtvis fundera på om detta var ett bra tillfälle att köpa en lott... Jag gjorde slag i saken. Jag gick upp till kiosken och betalade de 25 kronorna som krävdes för att jag skulle få min Trisslott.

Och vad händer? JOOO, JAG VANN - 25 gånger 2, alltså hela 50 spänn!

Dra på triss, va?! Bokstavligt talat, haha...

I fredags sa vi hejdå till Maxi genom att bjuda henne på lite restaurangkäk och sedan parta litta, hihi... God mat, några drinkar och en hemskt illaluktande efterrätt senare var vi på Hässle. Där förlorade vi Jacke, Johan somnade och jag träffade en klasskompis jag inte sett sen studenten. Vidare gick vi till Biljarden och tro det eller ej, men vi spelade biljard där faktiskt - första gången. Mitt lag förlorade, men inget dåligt humör för det! Nästa anhalt var Banken. På väg dit kröp jag genom buskar, blev knuffad in i dem (är lika med blåmärken) och utmanade därför Knuffaren i en vattenduell. Jag drog ner Madde i lilldammen bakom Södertorp, men föll pladask själv också... Tyvärr får jag väl säga, för sen var jag blöt, BLÖT.

Inne på Banken hittade vi ett par glasisar, men tappade bort Muth och Johan. Men det var det värt - glasögonen var ovärderliga. Hehe... Träffade även två andra klassisar från gymnasiet, inte heller dem har jag sett sen dagen av student. Väldigt trevlig kväll, en härlig sista fest med lilljäntan innan hon lämnar oss för Norge!

Lördag kväll var intressant. Jag fick ett sms. Från Ola. Ola är en av dem jag träffade i Bulgarien för ETT ÅR sen... Ja, tappa hakan på den du, för jag har inte haft kontakt med människan över huvud taget sedan den resan. Tydligen bor han i K-staden nu. Lustigt värre, va?!

Idag, måndag, kattaputtiserade jag strömmen i hela lägenheten genom att sätta på vattnet i kranen i köket, som är sönder och därför sprutar åt alla håll och kanter (mest uppåt i och för sig). Lampan ovanför vasken fick sig en stänkare och med tanke på hur känslig all teknisk utrustning är här så blev det helt tyst. Ingen elektricitet surrade mig i öronen längre... Efter rådgivning av Mr Lagerkille fick jag igång allt igen... Efter någon timme i alla fall! När middagen var i full produktion gjorde Madde en favorit i repris. Tre hungriga varelser satt nu i köket, utan el. det är vid sådana här tillfällen man märker hur handikappad man är utan ström. "Vi kan ju värma bröden i mikrovågsugnen så länge. Fan, datan funkar ju inte. Vi kan prova att föna det torrt."

Nu ska jag leta resmål, läxa!

Det är ju pinsamt att jag helt och hållet missat hennes berättelse. Ikväll var första gången jag hörde det. En hemsk berättelse... Jag sitter här mållös, så det är inte lönt att krysta fram en kommentar...

Vad har jag gjort ikväll?
Vi kan börja med vad jag inte gjort.
Jag har inte åkt ner till Malmö.
Jag har inte sett Dropkick.
Däremot har jag ätit cirka tre deciliter äppelmos.

Dagen på jobbet var inte den bästa. Hur svårt är det för folk att hälsa tillbaka när man säger hej? Den fjärde idioten som ignorerade mig så här var nära att få en flygande rulle plastpåsar à la trettio liter stycket i nacken. I rasande rörelser slängde jag moppen på golvet och stormade in i behandlingsrummet. Dagen avslutades lyckligtvis med en trevlig kommentar av en av mina två favoritundersköterskor!

Imorgon ska jag behöva slita mig till jobbet, igen... Ett lyckorus, ej framkallat av ett piller, spred sig dock i kroppen när jag fick ett muntligt löfte om ledighet i två veckor med början den 30 augusti. Välkommen ut för besök i Österslöv då, säger jag, hihi...

Hmm... Om man skulle ta och lägga sig tidigt idag (halv tio)?! Det tar emot lite. Mina principer och vanor kommer rubbas. Men sömn kan behövas då och då. Jag sover alldeles för lite sägs det. Kanske därför kroppen reagerar som den gör. Eller nej, det finns ju i och för sig andra anledningar där. Knäck ryggen, tack! Ett bekymmer avklarat i så fall.

På torsdag ska jag återigen till Malmö. Denna gången för att hälsa på mormor och morfar. Ska bli riktigt mysigt. Lite shopping innan jag åker ut till dem, sen blir det pizza och troligtvis massvis med Skip Bo. Jag ska knäcka mormor, hehe... Ni som känner mig något så när vet att jag inte hanterar en förlust väl. Mormor är tio gånger värre. Hon sover dåligt, försöker hitta på ursäkter till varför hon inte vann och har till och med bidragit till att ett nytt köksbord blev inhandlat av da Pålssons in Ö-slöv. Som hon bankade sönder det med sina armband, haha...

Jag har varit så sugen på rostbiff den senaste veckan... Sanslöst...
Det var bara en parantes!

Ni vet sådana som skapas med hjälp av nålstick och färg... Ja, ni vet! Sådana ja, precis. Jag har en i huvudet. Nästan. Konceptet i alla fall. Vill vill vill. Om jag slutar på CSK nu, ja då jävlar. Haha...

Nej jag ska inte flumma ut er med min trötthet mer, inte heller vice versa!

Och gossen visste exakt var vi var hela tiden, detta trots ögonbindel. Vid ett tillfälle sa han till och med åt Korre att sakta ner, för "Här är det femtio, så sakta ner innan fartkamerorna"... Detta spottar han ur sig cirka 20 meter innan skylten som visar att det kommer en fartkamera. Här snackar vi lokalsinne, vänner.

Fint väder hade vi, men badlandet hann vi inte erövra. Vi hann inte ens doppa våra äckliga tår i det hygiensiskt, överklorerade vattnet...

                     

Japp, jag ska flytta hem. Känns mycket bra måste jag säga, på alla sätt och vis! Hinner jag spara lite extra pengar också, som jag hoppas kunna sätta sprätt på till våren, hihi...

Precis hemkommen är man från Åhus. Måste säga att jag håller med far lite, vilket jäkla snobbställe. Skulle aldrig bosätta mig där. Men glassen kan jag ju såklart trycka i mig, det är det inget som hindrar mig från. Vi - jag, Johan och Erik - satt sen och diskuterade min teori om hur man skulle kunna göra en Highschoolfilm av läkarna på CSK... När de går där i korridoren för att ronda kan de jämföras med de coola baseballspelarna i filmerna; först kommer ledaren för gänget, efter honom ett släp av hans hängivna anhängare. Och så har ju läkarna maktingivande, vita rockar på sig. Det enda som fattas är att de drar sig lite sexigt i håret och låtsas att de har backslick. Föreställ dig nu detta i slow motion, ända tills du ser mig råka fälla ledaren med moppen. Då stupar han snabbt, hehe...

Nej, nu ska jag ta mig en macka eller två och Chailatte.

MUMS!

På väg till bussen som skulle ta mig från Ö-slöv till stan inser jag att mitt Visakort och körkort inte ligger på sin vanliga plats i väskan. En väskrannsakan påbörjades, men till kriminalarens stora besvikelse fann man inte det man letade efter. Så in till stan, kollade om min cykel var där, vilket den var! [GLÄDJE] Efter det bar det vidare mot CSK, för att söka igenom källaren efter de andra borttappade små satarna. Jag vände återigen ut och in på väskan, men ingen lycka där inte... Rotade lite i skåpet och slutligen fick jag ge mig på tvättsäcken där jag tidigare under dagen slängt mina jubbekläder. Där, längst ner bland kläderna, hittade jag en tröja i rätt storlek och visst låg mina kort där och väntade snällt och tålmodigt på matte!

Nu ska barnbarn ringa mormor.

Kramelikram

Känns så just nu, när Madde o Henric tittar på film. Det vibrerar i köksstolen jag sitter på, så hög är volymen. Men det är ju trevligt, man somnar i alla fal inte vill jag lova.

I lördags var jag då hos Erik tillsammans med tre andra små prickar. Mamman där fyllde år, så efter tolvslaget knackade vi på i husvagnen och sjöng för henne. Hon fick även en blomma av Erik och tillhörande kvist av mig, haha. Hon tittade lite förfärat på oss när vi svarade ja på frågan om vi snott dem från grannens trädgård!

Erik sms:ade sen lite med min mamma och tydligen ska vi snart ses allihopa och ta några groggar, haha. En spännande namndiskussion startades även mitt i natten. Jag tror, okej, jag tror att det är så här: Min mor heter Eva och det gör även Eriks mamma. Johans moder heter Eva-Marie (?) och pappan Lars. Inte nog med det nej, för det heter ju min far också! OCH INTE NOG MED DET HELLER, för de heter så mycket som Lars-Olof båda två. Jag tror detta stämmer, om inte någon förvirrade allt i skallen på mig så att allt nu ligger i en enda stor röra, vilket resulterat i att jag nu sitter här och ljuger. För det hade ju varit så pinsamt, haha... Eller hur, va?!

Min cykel är borta... Trodde den var stulen, men Madde kom hem och frågade om jag inte cyklat in till stan när jag skulle ta bussen till Tollarp... Det bedrövliga är att jag kan inte komma ihåg hur jag tog mig dit över huvud taget. Gick jag? Halvsprang jag på grund av dålig tidsplanering? Cyklade jag? Jag får väl helt enkelt ta mig en titt vid cykelstället bakom Domus en dag nu i veckan!

Nu ska jag och datan bege oss till skönare breddgrader - sängen!

Pussipuss

Eftertexten på Törnrosa har precis rullat klart. Jag fick välja film och valde en jag inte sett innan. Det är ju en klassiker, så det känns som att man måste ha sett den, hihi...

Nästa gång blir det  Prinsessan på ärten, tycker jag!

Godnatt!

Jag känner och umgås med Kristianstads, utan tvekan, veligaste människor. Men så äntligen har ett beslut tagits; vi ska till Erik. Ok... Nu har Miss Planerare ingen buss. När allt äntligen hade klarnat, så kom ett nytt hinder. Ni är otroliga, ni är veliga och ni är oplanerade. Ändå umgås jag med er. Vad beror det på? Haha...

Jag kommer inte komma till Sankte Per, jag kommer komma till Skalleper!

Nu är det så här att varje dag jag börjar jobba klockan 7, så möter jag en man när jag spatserar mot sjukhuset. Det slår aldrig fel. Vi möts här på Lasarettsboulevarden, precis när jag gått över till andra trottoaren. Detta har nu pågått i snart ett år och vi har kommit till den grad av underlig bekantskap då vi börjat le lite (nästintill osynligt) åt varandra. Snart kanske man ska börja hälsa, haha... Idag mötte han mig klädd i all min praktfullhet, när jag i princip rusade mot jobbet med en smörgås i ena näven. (För nej, frukost ingår inte i min tidsplanering på morgonen.)

Nu ska jag snart bege mig iväg mot bussarna. Ut till Elina och spela lite spel är det sagt...

Det är så man kan definiera mig ikväll. Bangade bion... Tror jag ska gå och lägga mig. Lyssna på lite musik, för att sen sova tills jag ska upp och jobba. Det blir många sömntimmar i jämförelse med en vanlig natt.

Ikväll gjordes pannkakor hos Persson-Pålsson. Madde kan inte vända dem, Hengan stekte dem tillräckligt lite för att man ska få kalla dem råa, så det blev jag som fick sköta allt till slut. Bör väl nämnas att vi bara har en stekspade och att vårt gluten inte fick komma på Maddes vattenpannkakor. Så det blev vända våra, diska stekspaden, vända Maddes, vända våra, diska stekspaden, vända Maddes... Och så vidare, haha... Hon tackade för hjälpen genom att kasta alla på golvet!

Nej, nannedags - INNAN KLOCKAN NIO!

Kommer ni ihåg De Tre Små Grisarna? När vargen kommer och ska blåsa ner deras hus för att de inte öppnar dörren och välkomnar honom med all gästfrihet de har i trynena, bara för att hamna i magen på en glupsk vargsate?

Så kändes det här för en kvart sen... Jag är helt ensam och helt plötsligt blåser hela jävla fönstret upp! Det går inte att stänga ordentligt, så nu är min renbäddade säng mer likt ett hav av jord.

Upptagen som man är så har jag inte tid att skriva mer just nu, hehe.

Det regnar ute. Mysigt, tänker jag.

Efter jobbet intog jag soffan. Någon timme senare förflyttade jag mig till sängen. Där har jag varit konstant, förutom de 20 minuterna jag fyllde andningsorganen med välbehövt syre ute på balkongen.

Den 15 september blir jag troligtvis nerpräntad som ytterligare en arbetslös ungdom i Kristianstad kommuns protokoll... Skitkul verkligen...

Denna dagen är hatvärd, men ska göra en omelett bara för att pigga upp kvällshumöret!

Kan en rubrik bli mycket mer informativ än så? Anyway, jag och mor var där igår, lördag. Åkte tidigt... Så tidigt att inte ens tuppen hunnit gala. (För vi har en tupp här i stan - alarms are no longer necessary!)

Jag packade på min vagn som om den vore en levande packåsna. Till slut släpade jag mina trötta ben till provrummen, men när jag kom ut igen möttes jag av en horribel upptäckt - min vagn var BORTA! Jag letade och letade och mor min gjorde likadant... Efter en timmes vagnkikande gav vi upp; mamma utmattad och jag arg som ett bi. Jag fick plocka om precis allt, men vad gör man inte?!

Kom hem med fler kläder från herravdelningen än damavdelningen, en ROSA filt, ett ROSA linne och en massa annat skit!

På kvällen blev det två filmer. Den andra var Magdalenasystrarna. Såg ni den? Usch vad hemsk den var... Men bra...

Nej nu ska jag nog ta mig en tupplur, sen är det disken som gäller!