Nar vi landade i Hanoi och vantade pa vara vaskor hor vi hur de slaktar Johans efternamn med den grymmaste vietnamesiska dialekten. Det ar ett under att vi genom hogtalarnas brus over huvud taget kunde hora att de sa Jonasson. Det visade sig att vara bagage hade fastnat i Hongkong, men vi fick dem ett dygn senare, levererade till hotellet och allt. Sa efter tva och ett halvt dygn fick vi aterigen kanna hur det kanns att ha tandborste och tandkram i munnen, gott.

Vi har nu varit i Hanoi tva natter och vi ar sa nojda redan. Igar hann vi med att se i princip allt jag ville se, med vissa langfarda undantag saklart. Vattendocksteater, Hoa Lo-fangelset, marknad, beromda broar, Hoan Kiem-sjon, kyrkor (eller var det en katedral?) och mycket mer.

Idag vantar vi mest pa att klockan ska bli halv sex, da bussen gar. Undrar om nattbuss innebar att man kan ligga ner? Vi har kopt apelsin, Pringles och cookies till farden. Man vet aldrig om de stannar pa veggovanliga stallen, om de ens stannar over huvud taget. Fick for en stund sedan rester av Johans hamburgare i min stekta lok, inte uppskattat och darmed inte uppatet.

Just det ja, Johan fick sina skor fixade for en stund sedan. Killen limmade, sydde och tvattade hans skor. Det tog max fem minuter och det ville han ha 800000 dong for, alltsa narmre 300 spann. "Nej nej" sa vi och sa tittar Johan pa mig och sager "She's the boss". Haha, fick ner det till en fjardedel vilket fortfarande var overpris. Lillkillen blev ilsken som ett bi.

Hoppas allt ar bra dar hemma!