Nu händer det saker här. Planeringen har äntligen kommit igång. Lite sent tycker kanske en del av er, med tanke på att nyårsafton är om tre dagar. Jag håller på tidsoptimistens främsta motto; bättre sent än aldrig. Anyway... För min del blir det fest i inget mindre än Balsby. Träffade en gammal bekant som tydligen umgås med vissa av dem jag umgås med. Konstigt att vi aldrig stött på varandra på fester tidigare... Jag blev i alla fall bjuden och kände mig tvungen att tacka ja. Dumt med tanke på att jag inte vill göra något egentligen. Samtidigt kan det vara kul att träffa lite nytt folk. Så nu vet ni var ni hittar mig när saknaden blir för stor. Mamma har köpt skumpa och pappa står just i denna stund och stryker min klänning. Själv ger jag bara order. Det kan i och för sig vara en svår uppgift, bara så ni vet.

Jag är inte lat. Lat är man när man inte ens orkar ta med sig sin egen jacka hem från jobbet. Jag har tre jackor i mitt skåp. Konklusion: Jag är lat.

Om vi bortser från bristen av snöflingor, så var gårdagen riktigt bra. Jag började jobba klockan 06.01 och hade länge fasat denna julafton av jobb och slit. Men ack, ack, ack så fel jag hade. Det var så lugnt på jobbet så jag hade kunnat gå hem halv 12. Men lunch och dammning på akuten gjorde att jag lyckades stanna ända till ett. Man får inte vara korkad, det var ju storhelgstillägg, hihi! Hade alla julaftnar (pluralböjning frågetecken) inneburit denna sortens arbete hade jag ställt upp och jobbat varenda en.

Tomten kom i form av en grotesk grismask. Det är inte relevant, för han kom och det är det enda som betyder något den 24 december. Alla hade varit snälla i år, särskilt släktens alla djur. Själv fick jag min älskade 65-litersryggsäck som ska livnära mig under våren och på dess äventyr.

Via ryktesvägen har jag hört att årets julklapp skulle vara en upplevelse och tro mig när jag säger att jag fick en sådan - på jobbet! Jag fick se en avliden människa. Första gången faktiskt. Det var lite pirrigt, men Avdelningsprinsen följde med mig in.

Att hat föder hat vet vi, men att kärlek föder kärlek glömmer man lätt. Kärlek växer långsammare än hat, så släng in lite tålamod och vi har en finare värld... Så småningom... Någon gång... Kanske...
Jag tror det!

Kom Tomten med något fint till er i år?

Inledningsvis vill jag berömma mig själv för min tappra förmåga att kunna hålla mig borta från tekniska kommunikationsmedel i 18 timmar och 33 minuter i lördags.

När jag och vovven var ute på promenad i fredags kväll hände något märkligt, men intressant. Nåja, en tänkare som jag tyckte det var intressant... Själva tanken i sig kommer jag inte ihåg, men jag vet att tankegången gick så här: En tanke ploppade upp i huvudet på mig. Jag funderade på den en stund, men insåg ganska snart att tanken jag hade bara var en tanke som jag brukar få när jag tänker på något. Ni vet en sådan där jag-mår-bättre-av-att-tänka-så-här-tanke. Normalt sett brukar jag inte tänka att mina tankar är sådana, utan accepterar dem för deras defensivitet. Meeen, icke denna gången! På något underligt sätt lyckades jag ligga ett steg före mina tankar. Fattar ni?! Haha, nej jag anade det... JOHAN hade fattat!

Jag har kommit på det mysigaste ordet till den äckligaste kroppsdelen - fossing! Är det inte sött så säg. Lille fossingen, hihi... JOHAN tycker nog också att fossing är ett sött ord!

Vad har jag mer gjort under min mycket energigivande helg? Jag har målat pepparkakor. Jag och mamma satte igång direkt efter att kristyr och glögg var framdukat. Och fina blev de, det ska ni veta. För att visa hur jäkla grymma the Pålsson's är bjuder jag här på ett smakprov. Tro inte jag bjuder dig på en ätbar pepparkaka, du får bara se highlightsen. Fast JOHAN kanske får en riktig!


Min alldeles egna griseknoa. Munnen är rosa, som ni ser. Anledningen är att jag inte ville äta den röda karamellfärgen på grund av ett E-nummer. Istället färgade jag med lite rödbetsspad. (Uppfinningsrik är ordet ni söker!) Den blåa färgen är ny för i år. Vi kände för en modernisering, även om jag annars är väldigt konservativ angående jultraditioner.


Här har vi förvirrade Lotta. Spana in hennes spetskrage! Jag har sytt den själv.


Trotsiga Birgitta visar rumpestumpen för er, hihi... Busigt, va?!


Slutligen snygga Lisa. Rätt modern om man jämför med hennes väninnor, hon har nämligen linne på sig!

Nu förstår jag att ni är jättespända på att få veta hur det har gått med mitt album. Det har gått superbt. På endast tre dagar har jag knåpat ihop alla Karnevalbilderna till en lekfull samling. JOHAN kommer tycka det är så fint, troligtvis för att han är med på korten! En som inte var lika glad under skapelseprocessen var den så kallade modern i huset. Hon visste att mitt rum såg ut som att en tornado virvlat rundor där inne, men ändå skulle hon klampa in minst 10 gånger om dagen. Varje gång stängde hon dörren med en bekymrad suck, detta efter att alla hennes pedantiska groder hoppat ur hennes välsmorda mun. Jag känner att jag måste dela med mig av mitt barnasinne också. Kommer ni ihåg era klisterslickande dagiskompisar? Jag var inte en sådan som liten, men nu när jag är 20 år kom suktandet. Jag hade fått två stiftklister när jag köpt scrapbookingset för barn på Ullared. De var sådär rosa och lila och doftade himmelskt. Jag kunde bara inte motstå; jag började med att slicka lite nätt, för att sedan övergå till att byta användningsområde. Jag provade det som lipsyl... Fråga mig inte varför. Troligtvis för att det luktade så jäkla gott. Effektivt var det i alla fall inte, så du behöver inte prova, låt mig göra alla sådana dumma försök!

Till sist behöver jag hjälp. Så om ni inte är lika mesiga som ni brukar vara, så kan ni väl slänga in en kommentar här idag. Åh jo, jag vet att jag har minst 18 läsare, så bara hit med förslag, bra som dåliga! Allt är välkommet. Nu till frågan... Jag och JOHAN håller på att höja insatsen/vinsten i vår tävling. Det är bara det att jag måste komma med något riktigt bra som han vinner (om han mot förmodan skulle vinna), för annars går han inte med på min vinst (eftersom jag kommer vinna), nämligen att jag får raka båda benen på honom. Upp till knäna givetvis. Så något som ligger på samma niva. Tack på förhand knudor!

Nu är det godnatt för mig!

Pussipuss

107

Etthundrasju

Min blick återvänder gång på gång till stjärnan som lyser i mitt jalusitäckta fönster. Tror den fyller Betlehemssstjärnans funktion; leder ej bort, men hem! Hem... Var är det då? Kanske är det just här - i sängen, i mitt rum, i mitt hus, i Österslöv, i Kristianstad, i Skåne, i Sverige. Innan jag fastnar någonstans vill jag iväg. En resa klappad och klar nu till våren, men what about hösten?

Jag söker resekamrat som är sugen på att jobba i Afrika.


G
O
D
N
A
T
T

K
Ä
R
A

D
U

En ganska enorm hög av pepparkakor av högsta kvalité ligger nu i köket. Mamma och pappa fixar middagen, men jag har bett om att få slippa förtära något de kommande fyra timmarna.

Pepparkaksdeg är nämligen så jäkla gott!