Jag är så trött på att inleda blogginlägg. Det känns som om det alltid blir Idag var jag eller Ikväll ska jag. Jag får nog ta en kurs i kreativt skrivande eller något. Ikväll har jag (ni ser, där kom den inledningen) beredskapen på jobbet, så Fyra timmar i helvetet går på Kanal Live Österslöv fram till klockan 22.00. Jag får ut en hel hundring, skattat och klart. Miljonär nästa. Jag är nervös, men samtidigt inte. Och det är av just den anledningen jag tror att jag kommer få åka in. Föregående gånger jag suttit som telefonväktare på mitt rum har jag varit ett nervvrak. Inte som den här gången alltså, nu är jag lugn som en filbunke i jämförelse. Nu sitter jag här och skriver, dels för att tiden ska gå fortare, dels för att det minskar nervositeten. Man skingrar tankarna lite åtminstone. Så förbered er på ett långt, meningslöst och tråkigt inlägg utan något vidare sammanhang.

Jobbet är störtskönt, kittlar i kistan bara jag tänker på det. Jag ska klippa ut en tuppkam och ta med till vår gud i Knutpunkten (fikarummet). Gud heter Knut och jobbade en gång som något (?) och hade sitt kontor där. Mitt och jämngamla kollegan Matildas mest essentiella uppgift inom lokalservice är att pryda vårt fikarums whiteboard. (Jag råkade först skriva likgamla istället för jämngamla, men tänkte genast att det lät som om hon var gammal som ett lik. Jag suddade!) Ni skulle sett vårt konsverk under jul och nyår; gran, snö, lucia, tärna, stjärngosse, raketer, Rudolf och mannen som fått en raket i huvudet prydde grannt vår tavla. Numera är det Knut som sitter där. Jag klippte ut huvudet på honom och nu letar vi desperat efter outfits till honom. Målet är att han ska kunna klä sig respektabelt året om. Mitt uppdrag blev påskkläderna, tuppkammen alltså. Nu ångrar ni att ni inte jobbar på mitt jobb, ey?! (Jennie, du kan kolla, hihi...)

Någon fick mig att tänka på fjärilar idag. Sommar tänker många då. Det var även min första tanke, men den utvecklade sig till något helt annat och landade på min lågstadietid. Det var en grym tid för en blyg liten flicka som mig. Men se på mig nu, så modig jag är, haha... Kommer ni ihåg hypen runt mellanstadietiden - tamagotchis! Vilket tidsfördriv det var, man blev ju helt besatt. Så mycket omsorg de skulle ha. Sket gjorde de också, stora högar. När mitt lilla husdjur blev för krävande lät jag honom dö, så att en ny, söt liten unge kläcktes. Detta får mig att spinna vidare på husdjur. Någon av er som hade Sea Monkeys? Totalt meningslösa, fast ganska roliga. Jag fick Madde att äta deras fiskmat i utbyte mot ett tuggummi en gång. Ingen svår bedrift, då hon åt i princip allt när hon var liten.

 

Nu är det bara 2 timmar och 54 minuter kvar... 53 minuter... Det är bra med lite sällskap tycker jag. Bokstäver är fina kompanjoner. Fast om jag skulle råna en bank tror jag att jag hade föredragit en rånarluva.

Natten till lördagen sov jag 2 timmar, för att sedan jobba hela dagen. Jag mådde väldigt illa i fredagskväll och det satt i halva natten tillsammans med magont. Dessa symptom avlöstes efter några timmar av ryggont. Jag var trött när jag jobbade i lördags och som plåster på såren fick jag jobba över till halv 5. Min avstängda avdelning var ju TVUNGEN att öppna, en LÖRDAG. Jag var rasande irriterad, men försökte dölja det så gott jag kunde. Eva, yoghurttjuven, samt två sköterskor hjälpte mig. Det var bara en parantes allt det här, men jag hade en poäng med andra meningen i detta stycket. Mamma och mormor har nämligen kommit överens om att det var sprutan jag tog i torsdags som jag mådde så illa av. Nu när jag tänker på det, så får jag det att gå ihop. Min kropp är ju nästan helt främmande för medicinska preparat och måste ha fått sig en rejäl chock när sprutan kom. Bara två stycken kvar, I can('t) make it!

Nu har jag precis fikat och om jag inte hade varit nervös hade jag startat en film, men jag är rädd att jag smittar den med min för tillfället väldigt dåliga karisma. Bättre att vänta tills imorgon med det. Imorgon är det fredag och på tisdag är det söndag i min personliga kalender. Den riktiga fredagen kommer nog bli bättre tror jag, eller lördagen förresten. På fredag får jag kanske smittostäda en MRSA. Alla dessa smittor, jag känner mig som en vandrande sjukdom! Till helgen är det cider som gäller. Systemet är ett måste. Har de klubbkort? Jag tror jag ska skaffa ett sådant i så fall, hihi...

Nu ska jag sluta skriva och därmed sluta plåga er stackare som läst hela inlägget.

Om en dag ska jag sola.
Om två dagar ska jag få tillbaka gamla halsband.
Om tre dagar ska jag njuta av att det är helg från och med 13.30.
Om fyra dagar ska jag socialisera.
Om fem dagar ska jag ha ångest över att det är måndag dagen efter.
Om sex dagar ska jag be om ledighet.
Om sju dagar ska jag börja fundera på hur bra jag lyckades följa denna listan.
Om åtta dagar är jag ett nervvrak på grund av söndagens hemskheter.
Om nio dagar är jag ledig och kommer troligtvis bara vara hemma.
Om tio dagar kommer jag titta på en av alla "hyrda" filmer.
Om elva dagar kommer jag gå upp klockan 05.10 för att hinna i tid till min helggrupp.
Om tolv dagar har jag beredskap och kommer därför vara sur, irriterad, rädd, nervös, bubbig och ganska asocial.

Ikväll... Ikväll ska jag ha glögg!

För exakt sex år sedan började jag mitt liv mot ett renare samvete!