Som en växande klump sätter du dig i magen och vandrar långsamt upp mot halsen. Hjärtat slår några extra slag varje minut. Tankarna snurrar rundor i huvudet utan att slå sig till ro. Du får mig att må illa. Du får mig att bli irriterad. Du får mig att må dåligt. Jag vill aldrig mer se dig.

Ångest, vem uppfann dig?




Som jag klagar va, hihi...