Hässleholm har invaderat och det till vårt stora missnöje. Komma här och tro att man kan bestämma. Icke sa Nicke. Just don't mess with my städning!

I torsdags närvarade jag vid en obligatorisk brandutbildning. Allt började med en föreläsning, hållen av Mr Brandman himself. Lite fika bjöds det på och sen fick vi lyssna lite till, för den teoretiska delen av utbildningen varade i upp emot två timmar. När denna sövande tid var över kom det roliga (även kallat "det omöjliga" om man heter Martina Pålsson), nämligen den praktiska delen. Vi tog oss en tripp till Mr Brandmans arbetsplats - den så kallade Brandstationen. Jag och "städkompis" gick dit, så vi kom lite senare, men väl där fick allihopa prova att släcka en eld med en pulversläckare, WOOHOOO vad kul det var. Förr i tiden var jag rädd för att prova sådana saker inför folk, men hade jag fått i torsdags så hade jag provat skum- kolsyra- och vattensläckarna också! Nästa övning var att rädda Dockan (kan inte genusdefiniera Dockan, för den hade varken huvud eller genitalier, haha)... Dockan brann och vi skulle släcka elden med hjälp av en filt. Två och två fick vi utföra uppgiften, men gissa vem som stod sist i kön och blev lämnad att göra det själv?! Mm, precis - jag. Men jag ville ju inte genomföra detta livsviktiga moment solo(VI SKULLE JU FÖR FAN RÄDDA DOCKAN), så jag tittade lite snällt på Mr Brandman som frågade om det bara var jag kvar och sa att då räddar du och jag Dockan tillsammans. We made it!

När jag kom hem kontrollerade jag hur brandsäker vår ytterdörr är - håller branden ute/inne i en halvtimme. Ingen budgetversion här inte.
"Ska vi prova och se om det stämmer?"

Igår, fredags, blev man hämtad utanför jobbet. Åkte direkt till Gittes Tygkälla med Maxi, som fått för sig att hon kan sy bara för att hon vet vad mönster är. Pfft... Det är minsann inte så lätt när man vuxit upp med träslöjd och har en moder vars hjärta stelnar varje gång hon ser en symaskin! Efter många om och men hittade hon det tyget hon ville ha och då skulle vi åka därifrån. Jag hann bara gå fyra varv där inne och var inte på långa vägar klar med min drägling... Ska sy kuddar när jag flyttar till eget boende, ska sy kuddar, ska sy kuddar... Usch vad många underbara tyger där fanns. Vill tillbaka! Lite skräckinjagande är det dock. Om ni har varit där så förstår ni säkert att jag syftar på alla lömska skyltdockor. Där satt en vid ett bord. Jag vågade ju knappt titta upp, så rädd jag var för att jag skulle råka möta det jag trodde var en livs levande människas blick. När jag efter cirka fem minuter blev så irriterad för att han hade stirrat på oss så länge insåg jag att det var en stackars docka vars stela nacke utgjorde en omöjlighet för honom att titta åt andra hållet. För att inte göra mig ovän med Skräckdocka 1, 2, 3, 4, 5 osv så bestämde jag mig för att knyta kontakt med en av dem (som sen kan sprida ryktet om hur trevlig jag var till de andra).


Well hello to you too...

Kom att tänka på det där som jag så länge funderat på... Varför står det Gittes Tygkälla på den ena skylten och Gittes Stuvkälla på den andra? Och vad betyder egentligen stuv?

Ikväll är det grillning hemma hos Sven som gäller, för att sedan på måndag ta mitt pick och pack och dra hem till Ö-slöv. Haha, someone wants me out of the house!

Guten Bye!