Att säga hejdå till jobbet och allt vad det innebär var jobbigare än jag trodde. Jag kom till jobbet med ett leende. Jag sa hej med ett leende. Jag torkade ingrott bajs med ett leende. Jag log!

Det första jag möttes av när jag kom på morgonen var ett otroligt pimpat skåp. Helt fantastiskt fint. Dagen fick med andra ord en riktig kick off-start. Jag städade lite för att två timmar senare gå på mitt sista möte med teamet. En del av mötet gick ut på att konflikträdda Tina skulle få ångest - de pratade så mycket om den dåliga stämningen. Jag föredrog den senare delen, då när alla önskade mig en trevlig resa och självaste chefen sa att jag gjort ett bra jobb och att jag var välkommen tillbaka när jag återigen befinner mig på svennemark.

Ytterligare två timmars moppande passerade och snart var det lunch. I Knutpunkten satt alla som skulle sitta där plus Matilda. Hon kom dit enbart för min skull, min. Haha... (Om det inte var kakorna som lockade?!) Efter en stunds fnitter bland i princip alla utom mig kommer Yoghurttjuven fram med paket och kort... Och en kram... I paketet fanns en Elof, han har röda brallor som hänger så där modernt långt ner. På kortet fick jag ett rim, troligtvis som tack för att jag rimmat till andras släktingar, utan att veta vem det är jag skriver om.

Martina lilla!
Detta är en riktig pärs
för vi är inte bra på vers.
Hoppas du förstår
att vi gör så gott det går.
Vi vill önska dig lycka till på färden
när du ska ut i stora vida världen.

Jag tycker de lyckades galant! TACK!

Lunchrasten var slut och jag fick ytterligare en kram. Vi stämplade in och jag fick en kram till. Vi städade vidare, blev klara och jag fick tömma mitt skåp. Det tog emot... De snodde mitt passérkort, mitt blonda passérkort, och jag fick en kram och en handduk som ska med på resan. Jag gick mot chefen för att tigga en kram av henne också och mot utgången för att ta förväl av sista kramaren.

KRAM KRAM KRAM

Har jag berättat om tisdagen. Korre Reskamrat och jag träffade Johan och Erik för sista gången på mycket länge då. De svinen ska ju fly landet (med största sannolikhet) och lämna oss ensamma kvar i Sverige. Jag hade köpt med mig tre cider, lagom mängd till en film tänkte jag. Men oj så fel man kan ha, min önskan om en tequilakväll slog in. Mådde bra ända tills jag försökte resa mig morgonen därpå.

Nu ringde precis Korre. Hon är hispig över malaria. Vem är inte det nu för tiden? Haha... Om knappt två timmar ska jag på massage, därefter måste jag in på Bikbok för att se om jag kan hitta shorts (har inga byxor). Skor är också ett problem, men jag har accepterat att jag får ta det när jag kommer ner. Sydney, jag ska dit. Bara så ni vet, hihi! Sista dagen hemma, det kommer snurra i huvudet så oorganiserad jag är när det gäller packning.

Jag återkommer förhoppningsvis inatt eller kanske redan ikväll med en update.

Om inte så får ni ha en jävligt underbar vår!