En nervös resa inkluderande medresenärer som Timbuktu & Damn, Maxi- och Rickardträffande, Oslovisiter, kyla, snö, vin och Guitar Hero senare sitter jag här i min egen säng och bloggar. Norgetrippen var väldigt mysig och det var skönt att träffa Maxi igen. I Oslo fick jag se en, i jämförelse med Kristianstads demonstrationer, riktigt stor sådan. Några delade ut gratis kramar och Rickard berättade om Living Room. Det var ett uteställe med dålig planlösning, hihi.

Maxi, som för övrigt sticker till Thailand imorgon, äger ingen pulka. Hon är bosatt i vita Norge med är icke innehavare av varken pulka, skidor, snowboard, tefat eller rumpelapp. Big surprise on that one!

Imorgon är det jobb igen. Jag vill inte. Tidigare idag fick jag en uppdatering om smittostädskaoset som härjar på sjukhuset och känner mig sådär opepp som man bara kan göra en söndagkväll.

Nu far tankarna iväg och jag ska bespara er.

Nej vänta lite förresten... Min dröm!
Det var en mardröm, alltså om jobbet. Nu för tiden utspelar sig alla mina mardrömmar på jobbet.
Undras tro på vad det bero?!

Jag festade. Helt plötsligt skulle jag jobba. De berättade att jag hade två smittostädningar. Jag blev klar med den ena och satte mig i ett rum och tittade på TV. Då slog det mig att jag var tvungen att städa vidare. Jag hade hur mycket som helst kvar att göra, men endast 40 minuter på mig. Jag stressade och stressade och full var jag. När det andra rummet skulle smittostädas fick jag reda på att det var en MRSA. Jag blev rasande när jag insåg att de inte berättat detta för någon och började skälla ut personalen. "Ni är så jävla dåliga på det här stället. Ni vet inte hur man ska hantera smittor. När det är MRSA ska dörren till rummet vara stängd och patienten får inte gå ut. Ni är så jävla dumma! Puckade idioter..." Jag tror jag fick ut all min vrede i den drömmen. Det konstigaste var att ingen reagerade över hur full jag var. De bara stod där med sina fågelholksliknande ansikten och funderade på hur de kunde ha sådan dålig koll på de gällande hygienbestämmelserna. Strax därefter attackerade ångestmolnet mig, detta trots mitt blods höga promillehalt. Här snackar vi inte dagen efter-ångest, nej nej, den här var mer intensiv och ihärdig. Jag vaknade upp med en medvetenhet om att jag aldrig någonsin vill jobba under alkoholpåverkan. Ganska logiskt i och för sig, men drömmen var skrämmande, hehe...

Nu är det godnatt för oss allihopa, för små barn ska inte vara vakna så här sent. Klockan är faktiskt över tio! Jag har inget att sysselsätta mig med ikväll, det är därför vi ska sova. [Blinksmiley]