Kommer ni ihåg när man var liten? Alla hade sina roller i det lilla barnasamhället. Vissa tog ledningen direkt, de hade förmågan att leda och få med sig andra småttingar. Andra tog ledningen genom att visa sin dominans i en mer negativ aspekt. Vi har de så kallade dussinbarnen. Det är de jag uppfattade som "vanliga" barn när jag var liten. Barbiedockslekande, inlevelsefulla flickor samt krigarutklädda, stimmiga pojkar. Sen fanns det de som klassades som tuffa, ofta platsade de bra hos dussinbarnen, med tillägget att de hördes lite extra. Några var ensamma, antingen på grund av bristen på kompisar eller på grund av att de gillade och värdesatte sin egentid. Jag var den som gärna var ensam till följd av min blyghet, men som omgav mig med personer som kompenserade mina egenskaper. Det vilda och pratsamma jag inte hade, det hade de!

Snart är det dags för en portion blåbärspaj, tack för plockestunden! Enligt mor var den inte alls så rinnig som jag beskrev och upplevde den som. Jag tror att den har stått till sig.

Innan mitt nederlag (urinvägsinfektionen) har jag missat langosen på K-dagarna. Jag har klarat av ett sexleksaksparty utan att svimma, detta trots att dildos, massageoljor och glidmedel borrade sig igenom min stadigt uppbyggda mur av prydhet. Jag har fått spela kubb. Vattnet i Råbelövssjön är provbadat några gånger. Grillen har givit mig många smaker av sommar. Min favoritblomma blommar och låter mig testa min pollenallergi utan pricktester. Jag har vaknat av åska och ösregn, mysfaktor hög. Jag är nöjd. Det är bara picknicken jag väntar på, blink blink blink jätteblink!