Nu är det så här att varje dag jag börjar jobba klockan 7, så möter jag en man när jag spatserar mot sjukhuset. Det slår aldrig fel. Vi möts här på Lasarettsboulevarden, precis när jag gått över till andra trottoaren. Detta har nu pågått i snart ett år och vi har kommit till den grad av underlig bekantskap då vi börjat le lite (nästintill osynligt) åt varandra. Snart kanske man ska börja hälsa, haha... Idag mötte han mig klädd i all min praktfullhet, när jag i princip rusade mot jobbet med en smörgås i ena näven. (För nej, frukost ingår inte i min tidsplanering på morgonen.)

Nu ska jag snart bege mig iväg mot bussarna. Ut till Elina och spela lite spel är det sagt...