Tugba Tunc

Det är ju pinsamt att jag helt och hållet missat hennes berättelse. Ikväll var första gången jag hörde det. En hemsk berättelse... Jag sitter här mållös, så det är inte lönt att krysta fram en kommentar...

Vad har jag gjort ikväll?
Vi kan börja med vad jag inte gjort.
Jag har inte åkt ner till Malmö.
Jag har inte sett Dropkick.
Däremot har jag ätit cirka tre deciliter äppelmos.

Dagen på jobbet var inte den bästa. Hur svårt är det för folk att hälsa tillbaka när man säger hej? Den fjärde idioten som ignorerade mig så här var nära att få en flygande rulle plastpåsar à la trettio liter stycket i nacken. I rasande rörelser slängde jag moppen på golvet och stormade in i behandlingsrummet. Dagen avslutades lyckligtvis med en trevlig kommentar av en av mina två favoritundersköterskor!

Imorgon ska jag behöva slita mig till jobbet, igen... Ett lyckorus, ej framkallat av ett piller, spred sig dock i kroppen när jag fick ett muntligt löfte om ledighet i två veckor med början den 30 augusti. Välkommen ut för besök i Österslöv då, säger jag, hihi...

Hmm... Om man skulle ta och lägga sig tidigt idag (halv tio)?! Det tar emot lite. Mina principer och vanor kommer rubbas. Men sömn kan behövas då och då. Jag sover alldeles för lite sägs det. Kanske därför kroppen reagerar som den gör. Eller nej, det finns ju i och för sig andra anledningar där. Knäck ryggen, tack! Ett bekymmer avklarat i så fall.

På torsdag ska jag återigen till Malmö. Denna gången för att hälsa på mormor och morfar. Ska bli riktigt mysigt. Lite shopping innan jag åker ut till dem, sen blir det pizza och troligtvis massvis med Skip Bo. Jag ska knäcka mormor, hehe... Ni som känner mig något så när vet att jag inte hanterar en förlust väl. Mormor är tio gånger värre. Hon sover dåligt, försöker hitta på ursäkter till varför hon inte vann och har till och med bidragit till att ett nytt köksbord blev inhandlat av da Pålssons in Ö-slöv. Som hon bankade sönder det med sina armband, haha...

Jag har varit så sugen på rostbiff den senaste veckan... Sanslöst...
Det var bara en parantes!

Ni vet sådana som skapas med hjälp av nålstick och färg... Ja, ni vet! Sådana ja, precis. Jag har en i huvudet. Nästan. Konceptet i alla fall. Vill vill vill. Om jag slutar på CSK nu, ja då jävlar. Haha...

Nej jag ska inte flumma ut er med min trötthet mer, inte heller vice versa!

Kommentarer

Ojoj, så du tänker kommentera? Man tackar, hihi...

Skriv ditt namn heting:
Vill du bli ihågkommen här hos Tina?

E-postadress (Ta det lugnt, den kommer inte synas):

Bloggar du? Skriv in adressen i så fall, så att jag kan läsa om dina äventyr!

Vad har du för grodor i käften som är redo att hoppa ut?

Trackback
RSS 2.0