Dagen har givit oss tva dyk, mat och vilostunder med musik i oronen. Att dyka ar anstrandande, menar man tittar pa fiskar, andas och ror lite pa fenorna! Ikvall ar vi alltsa helt slut. En undervattenskamera tillat oss att ta kort pa fiskarna och jag lyckades foreviga tigerfisken som attackerade Sunos, var divemasters, fenor. Stora hal i hans fenor efterat. Ehm, okej, kanske inte jattestora, men hal var dar atminstone! Nar firren borjade attackera (den sag gigantisk ut under vattnet, men var i sjalva verket bara nagra decimeter lang) simmade jag fort som fan darifran och vande mig bara om for att fota. Korre blev om mojligt annu raddare. Nar "faran" var over letade jag efter henne med blicken. Hoger - ingen Korre. Vanster - ingen Korre. Bak - ingen Korre. Fram - ingen Korre. Ner - ingen Korre. Slutligen tittar jag uppat och vem ligger och flyter vid vattenytan, cirka 20 meter fran den lilla fisken, om inte Korre!

Jag fick ett samtal idag. Min forsta tanke var att det var Dafi, var Lombokguide. Men i luren hor jag "Haaaj Tinaa" och det kan inte vara nagon annan an Erik! Sa tack for samtalet, det var underbart att hora ifran er. Hoppas er krogrunda blev superb, hihi!

Ja, VI VET, snart kommer vi hem! Pfft... En hel dros med blandade kanslor skoljer over oss varje gang vi hor en mening med orden snart och hem.

Imorgon bar det av mot Lombok och min kare van, som aldrig lamnar min sida, verkar vara sugen pa trekking. Det ar vandring. Vandring ar anstrangande. Tror det har slagit slint i huvudet pa henne. Kan val i och for sig inte skryta med att jag ar battre. Nar vi for nagra dagar sen skulle lamna in tvatten gick jag och letade efter min andra tvattpase. Jag hade nyss haft den, men helt plotsligt var den bara borta. Jag gick tillbaka till rummet, letade i sangen, bakom sangen, under sange, bakom min ryggsack och vid Korres saker. Till slut fick jag ga ut till Korre och fraga henne om hon hade tagit den. Hon bara tittar pa mig med stora ogon och forklarar att jag har den pa axeln. Idag pa dykningen blev jag av med min mask. Jag letade sakert efter den i fem minuter pa baten och fick skamset saga till Suno att jag inte hittade min mask. Han bara skrattar, pekar pa min hals och fortsatter skratta. Naturligtvis hade jag haft masken runt halsen anda sedan jag kom upp till ytan. Jag skyller pa varmen och min hoga alder!

By the way, fargningen av mitt har gick val inte riktigt sa bra som vi hade hoppats pa. Korre stonande och pustade var tionde sekund. Tydligen var det psykiskt jobbigt for henne att farga mitt har nar risken for att det skulle bli daligt var sa hog, haha. Visst andrades min nyans lite, men utvaxten ar lika narvarande som innan. A andra sidan, vad kan man forvanta sig av en harfarg som kostar 18 kronor?