Skåne har fått snö. Många njuter av tanken på en vit jul, andra våndas. Jag tillhör gruppen som njuter och fröjdas över vinterns intima närvaro. Allt blir så mycket mysigare och juligare med lite vitt puder på mark och träd. Det pratas om pulkarace med chokladmjölk och köttbullsmackor, men med tanke på växthuseffekten får vi nog skynda oss om vi inte ska behöva paddla kanot med pulkorna.

Kvart över nio i morse körde vi om bussen då den var i tid, vilket vi inte hade räknat med. Vid hållplatsen efter Tollarp E22:an stod jag snällt och väntade. Jag öppnar väskan för att ta upp plånboken, som till min stora förskräckelse inte ligger där den ska. Snabbt ringer jag till Johan som precis släppt av mig och berättar att min plånbok ligger i en påse på hans rum. In i bilen hoppar jag och får vänta en timme tills nästa buss går. Jag ringde upp Matilda och berättade skamset om min tabbe, men hon verkade nästan ha förväntat sig att något sådant skulle hända.

Väl i stan hade jag min räddare i nöden med mig. Hon ställde snällt upp som provdocka och lät mig tragga om allt oviktigt jag hade på hjärtat, detta utan att klaga en enda gång. Tack!

Idag fick jag uppleva en julgransstöld, inte alltför olik den i Sunes Jul. Spänningen var på topp och jag skvätte snö i nyllet på Johan. Att man aldrig lär sig att man får igen dubbelt upp. Efter en stunds grubblande, velande, tvekande och diskuterande togs beslutet om granen. Tydligen hade jag en röst med i spelet, så jag och Jonas fick vår favoritgran.

Nu ska jag ner och titta på film och mysa i soffan. Frida är här och hon verkar ha lugnat sig efter förra helgens paketlek, där det inte gick så bra för henne. Med sig hade hon min julklapp. Jag fick öppna den redan idag, lite försmak på julen, mums. Och mums var även det jag fick. En chokladfrukost är inbokad den 30 januari på Minas Chokladstudio och jag kan bara gå dit och frossa. Tusen tack! Och tack för kortet - jag blev minst lika glad för det!

Filmtajm!