För någon vecka sen begav vi oss ut i skogen, jag och Johan. Jag klättrade över en kraftigt forsande flod, som den äkta Superwoman jag är!


I den kraftigt forsande floden hittade vi meterlånga böcklingar. En var så stor att jag blev rädd och trillade i. Johan visade snabbt upp sin gentlemannasida o hoppade i efter mig. Vi fick tag i en lian och kunde kämpa oss in till lugnare och grundare vatten. Därifrån tog vi oss sedan upp ur vattnet.


Tack vare mitt överutvecklade luktsinne hittade jag en beroendeframkallande och hallicunationsgivande svamp, gömd under en massa löv och grenar.


Johan blev först helt förskräckt när jag berättade om mitt fynd och sprang och gömde sig bakom en gran.


Strax därpå sansade han sig och bad om att få smaka på svampen. Jag bara låtsades äta min halva, vilket Johan inte märkte, så han åt upp sin i godan tro om att det var en relativt harmlös svamp ändå. Några minuter senare ser han ett flygande tefat som är på väg rakt mot honom. Då förstod jag att svampen inte var att rekommendera för svamppajen vi tänkte göra på kvallen med våra tre kantareller.


Effekten av den röda faran lade sig hyfsat snabbt och vi avslutade kvällen med att gå vilse samt spela brännboll med äpplena som låg under trädet som inte var ett äppelträd. "Titta på bollen, Tina. Titta på bollen."