Om godiset jag en gång åt. Om det goda jag avstår. Om minnen dessa godbitar frambringar.


Ahlgrens bilar. Gillade man gröna, röda eller vita? Alla smakade olika antog jag, fast jag lärde mig aldrig att känna skillnad. När man blev lite äldre började man stretcha bilarna så att de blev långa, snurrade dem och stoppade dem sedan i munnen. Kommer ihåg smaken och oj vad goda de är!

Zoo. Precis som kinapuffar, man kan inte bara köpa några stycken, man måste ha en hel, renodlad påse. Så underbart goda. Har tyvärr glömt smaken, men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om dem. Klubban åt jag länge, smaken på den är väl snarlik godisbitarna?!

Soda Pops. Soda Pops och lövbiff är ungefär lika gott. Fortfarande brukar jag lukta på desa små, blåa godbitar. Får jag chansen att lukta någon i munen som nyss ätit en Soda Pop, ja, då tar jag den!

Palle Kuling. Mjuka! Små! Perfekt konsistens! Det låter så härligt när man tar upp dem med skopan i godisaffären. Och ännu bättre smakar dem. Det känns nästan som att jag har en i munnen nu när jag tänker på kulingarna så intensivt, mums!

Nappar. Så fruktansvärt fruktiga i smaken att man nästa skulle kunna tro att de var befruktade av självaste fruktigheten. Dessutom var det väldigt tidsfördrivande att se hur långt in man kunde få tungan genom hålet i dem.

Fizzy Bubbles. Ytterligare en munsniffargodbit. Det känns lite som att det fräter i munnen, utan smärta of course, när det syrliga sockret smälter och puttrar i munnen.

Brio. Påminner om Kastanjer, ni vet godiset?! Brio leksaker. Godiset är lika lekande gott! De är farligt goda. Man tar en, sen måste man ta en till för att jämföra de olika färgernas smak. Efter det går det bara utför och man måste smaka alla och rangordna dem, lite som bäst i test á la Brio!



För att jag älskar godis och allt annat sött!