Med stapplande ben entrade jag Systembolaget. Jag valde det jag ville ha - cider. Sedan ställde jag mig i kön till kassan. Hjärtat slog nog ett extra slag och jag fick ta en extra runda inne i huvudet och passera alla jobb-, gröna kläder-, tattoo-, rese- och allmänna tvångstankar innan jag nådde mitt mål: "Hur gammal är jag nu förresten"-tanken. Jag har fyllt 20 försökte jag lugna mig själv med, men inte förrän den manliga kassörskan (vad blir det? Kassören?) nickade instämmande till mitt personnummer på körkortet kunde jag andas ut!

Dagen på jobbet idag var trevlig. Jag satt och pratade med en jämngammal arbetskamrat i städrummet. Ja, det är fredag och vi tog en extra rast - vi förtjänade det! Nåja... Vi började prata om våra helger, att båda har en massa 20-årsfester hela tiden och så vidare. Återigen märker man hur äckligt litet Kristianstad är. Hon känner och umgås med folk jag gått i skolan med, många av dem även i samma klass. Kontakter á la bekantskap i en håla som den stad vi bor i kan liknas vid ett trassligt garnnystan eller som Our Chart i L Word - inte för att alla har dejtat varandra, men ni förstår min poäng!

Om en halvtimme börjar Anna aka Idol. Temat är schlager, men vi får stå ut. Forhoppningsvis är Jihde störtförkyld och har fått kalla in sina inhoppare Gynning och Berg. WOO!

Jag har försökt hitta info om en massa länder för att se vart jag hade velat åka. Java, Borneo, Sumatra, Japan, Fiji, Filippinerna, Sri Lanka, Nya Guinea, Bali, Cooköarna OCH SÅ VIDARE... Det är svårt. Jag vet inte ens vad som är länder och vad som är platser, städer eller orter i själva länderna här. I'm lost!

På lördag blir det till att fira Emma. Jag har nästan fått ett inbjudningskort och jag vet att jag är med i gröna laget. Detta betyder att jag inte bara ska ha fantasilös problematik med att hitta present till jäntan, utan även ska behöva hitta gröna kläder. Men det löser sig, det gör det alltid. Kul ska det bli i alla fall!

I söndags kväll hade jag beredskapen på jobbet. Mellan 18.00 och 22.00 satt jag stel som en pinne med hjärtat i halsen. Minsta lilla ljud och jag trodde att det var jobbmobilen som ringde. Mitt psyke klarar inte sådan press, haha. Folk har skrattat åt mig för att jag var så hispig, men det ska jag komma ihåg nästa gång ni... eh... utsätts för... eh... jobbiga, jobbrelaterade jobbigheter! Hihi...

Imorgon är Pålsson ledig, wooo!

Vad göra? Får se vad som faller mig i smaken, som Per-Åke så vitsigt hade sagt.

Om 10 minuter slutar Färjan. Längtar! Den enda som är underhållande i denna makabra serie är bartendern. Haha, han är ju skön. Och vilka ögon. Jag menar inte att de är vackra, jag menar mer att de får honom att se helt galen ut - inte på ett negativt sätt dock!

Ha en rolig natt fjonkar.

Wooo, den är gjord! Kvart i två, den 24 oktober 2008, skaffade jag mig min allra första tattoo. Och vilken kick det gav. Jag är redo för nästa redan, ska bara komma på vad och var först! Jag har precis tvättat av henne. Hon är lite svullen och irriterad, men vi trivs så bra ihop.

Konturerna gjorde ont alltså... ONT! Men Tina var duktig och modig, så hon stod ut. Det var det värt.

Min förhoppning om kvällen innehöll en pizza från Bestguldi och en hyrd film från Hemmakväll. Hypotesen var tidigare att det skulle bli Greys Anatomy och nudlar. I praktiken kommer det nog bli Greys och en sketen clementin. Jag som ville fira att jag är ledig...

Sen har vi det här med mitt huvud. Jag börjar tro att jag är tankspridd. Visst, jag har aldrig haft lätt för att komma ihåg saker och planering vet jag inte vad det är, men det är värre nu. Jag går vilse i tankarna och detta gör att det är ännu lättare att gå vilse på gatorna. Eller något i den stilen, hihi. Är det så konstigt egentligen? Hur många personer är jag inte?!

Vi har bland annat:

Tina - den vanliga Tina som ni som läser det här känner. (Inte för att jag har någon koll på vilka ni är, haha.)
Martina - den personen mina arbetskamrater känner. Tyst, försynt och bra på att rimma. (Bara vänta ni, jag kommer börja ta betalt för tjänsterna!)
Victoria - städerskan på avdelning 63 och 64 som inte pratar med många utav personalen. Förutom Eddie då, han känner ju Victoria väldigt bra, eller?!
Matilda - chefernas månadsanställda, som inte längre orkar rätta dem när de säger fel.
Marina och Marita - hon är den som faller offer för alla dem som inte orkar lägga hennes namn på minnet eller som på grund av ren utmattning till följd av all yrkesrelaterad stress inte kan hålla reda på alla "M-nämnda" töser. De slutade faktiskt ta in timanställda vars namn började på M, just för att vi redan var så många. De är gamla och förvirrade, städerskorna, så jag klandrar dem inte!

Har jag förresten sagt att jag hittade en bild på min mobil igår? Den är tagen på toaletten hos värden för senaste förfesten. Jag har hittat ett par glasögon tydligen. Tro inte att jag tvekade en sekund på att prova dem! Mycket charmig bild.

Nu ska jag nog vila en stund till så att jag orkar med hela natten, efter det ska jag fråga pappa var mamma är. Jag är av med henne.

Jag är precis inkommen med Freds. Jag förlorade i Scrabble, så straffet blev att rasta hunden. På vägen hem såg jag en groda sittandes mitt på gatan. Så jag knuffade in Freds i huset, hämtade kameran och sprang ut för att föreviga den lilla sötnosen!


Sicken liten prins va?!

---

Idag Tina varit duktig - simmat 2000 meter. Vad händer när jag är inne på min 52:a längd? En hel skolklass, om inte två, kommer och hoppar i plurret... PÅ MIN BANA! "Jävla inkräktande ungjävlar" viskade jag bubblande under vattnet. Snäll, genomgod, ett hjärta av guld-god, generös etc etc, så lämnade jag min bana som jag en minut tidigare haft ensamrätt på och intog den långsammaste banan man över huvud taget kan hitta på Tivolibadet - motionssimbanan! Men jag klarade det, hihi...

---

Jag är kanske pryd, men jag är värd en kaka! (Fettsnål, haha!)

Jag är hemma och gissa vem som mer är det?! Miss Körkort. Vilken ångest jag haft för henne idag, men nu har Chickenmommy sin älskling i famnen igen, hihi.

Gårdagen var fin och innehöll Class och Burgerking.



Vissa bilder blev jag under hot tvingad att censurera...

Det är inofficiellt; jag är professionell städerska hela året ut.

Ikväll ska vi ha roligare än så, för ikväll är det firrepinneferre - fest alltså! Inte helt ovanligt börjar vi i Tollarp och drar oss sen in mot stan... Tyvärr I must say! Men nu ska först tuppen komma till min knopp.

Ses ikväll!

Jag har en fråga. Den vill bara inte försvinna ur mitt huvud. Alla alternativa svar cirkulerar runt, runt, runt... Om man har en ballong, kan man då fylla den med en del helium och en del vanlig luft så att ballongen hamnar i ett tillstånd där den stannar var som helst i luften där man placerar den? Detta förutsatt att det inte blåser då såklart. Går det att tillverka ett eget tyngdlöst tillstånd för en ballong eller är det bara jag som önskar att man kan det? För jag menar, om du bara har helium så stiger ju ballongen. Om man bara har den luft som vi andas faller den ner på marken direkt. Så rent hypotetiskt borde väl då en blandning av dessa två tidigare nämnda "ballongfyllarna" kunna göra så att ballongen stannade där man sätter den - sätter jag den 1 meter och 34 centimeter från golvet så stannar den där?!

Är jag ute och cyklar på enhjulingen nu eller?

                                 


Tack så mycket alla ni gäster som förgyllde min kväll igår! Och för alla fina presenter - tack!
Ett särskilt tack går också till föräldrarna för fest och sång samt till Madde och Elina för ett rörande tal som fick folk till tårar!

Festen - som inkluderade spilld dricka, bestämmande av kusinträffar, systerlig kaxighet, Emmas förstörda spettkaka, en otroligt snygg T-shirt, glatt humör, snapsvisor, sånger, tal, dans, cigarrökning, min alldeles första Gin och Tonic, tävling och allmänt festande med folk mellan 18 och 86 år - överträffade alla mina förväntningar.

Ni är underbara!

Tänk om man kunde säga det nu när man är i 20-årsåldern. Det hade varit så underbart. Få en viss summa pengar varje månad, plus att man kan bo hemma ett tag till och spara pengar. På så sätt kan man snabbt få ihop cash till nöje, exempelvis resor och små utflykter. Bli man arbetslös nu tycker man det blir drygt efter några månader. Vissa blir rastlösa efter bara en vecka, men den kategorin tillhör inte jag. Men nu ska ni tänka om - tänk om alla dina vänner satt i samma underbara situation! Ingen ensamhet, ingen ångest, ingen ekonomisk kris. Vilka möjligheter! Man ska ju faktiskt gå i pension medan man är frisk, hihi... Så låt vår generation göra revolt. Gå i pension, det finns ändå inga jobb!

För tillfället håller jag på med musiken till lördag. Det kommer inte bli bra, haha... Ni som dansar kommer få göra det till, för Tina okända, låtar från de tre senaste Absloute Dance-skivorna. Sen har vi ju även lite Lasse Stefanz och dylikt, så det är bara att gilla läget, vare sig ni gillar det eller inte... Gillar det alltså. Gilla... Ganska likt ordet gille. Jag gillar gille. Det gör de flesta. Gillar du andra gillare av gille eller bara själva gillet i sig? Nu flummar jag igen. Men det är ju så kul!

Originaltitel: Wuthering heights
Författare: Emily Brontë

Undrar om hon i sin bok beskrev mina skor?! Ja, för dagen idag har varit givande. Jag spatserade in till stan efter jobbets hårda slit. Började med att kolla på skor, men allt i stan ska ju naturligtvis vara gjort i skinn. Nej tack... Så vidare till nästa affär och direkt hittade jag en klänning. Det bör nämnas att jag gick 5,5 timmar i stan igår och kom hem tomhänt. Efter överenskommelse med mor åkte vi ut till Skopunkten. Kvalitén på deras skor är aningen sämre, vilket betyder no leather! Jag hittade ett par skor i rätt storlek och allt, men guw, jag har aldrig haft så höga skor innan. Låt dig inte luras, de är inte höga, bara betydligt mycket högre än vad Tinaskor i normala fall är. Stukar jag fötterna på lördag vet ni varför, haha...

Regnet har öst ner över Kristianstad om ni mot förmodan har missat det. Jag har jobbat och pratat med patienter. Just nu består sjukhuset av väldigt mycket folk som uppskattar mitt knegande... Känns underbart! Hade en lite knas upplevelse på en toalett idag. Efter ett varv med toaborsten i toastolen trillade en tvestjärt ner i vattnet. Den hade suttit och ruvat där under kanten. Hur den kunnat överleva alla spolningar är än ikväll ett mysterium. När den låg där i vattnet trodde jag först den var död, så jag spolade, men den ättriga lille tosingen åkte inte ner kloakvägen utan flöt vidare i sin lilla damm. Då upptäcker jag att den rör sig. DEN LEVER! Jag funderade på om jag skulle rädda den med hjälp av toaborsten och släppa ut den på balkongen, men tanken på att det satt en vakt precis där slog mig och vad skulle han tänka om mig om han såg en hispig städerska komma springandes med en tvestjärt vars transportmedel var en gammal, rutten toaborste? Så jag funderade vidare... Ska jag döda den? tänkte jag. I samma stund som den idén ploppade upp i mitt virrvarr av tankar blev jag så ledsen, för jag kunde ju inte döda honom. Det kunde jag bara inte... (Och ja, det var en hane. Han var maskulin, muskulös och grov i rösten, så såvida det inte var en väldigt butchig flata vi hade att göra med så håller vi fast vid påståendet om att han verkligen var en han.) Vidare, jag dödade inte honom. Istället fiskade jag upp honom med borsten, satte hans nya hem i ställningen och gick därifrån. Nu lever han loppan på nionde våningen, bara så ni vet! Hihi...

Jag är precis färdig med den andra och sista sorten vegetariska och glutenfria burgare. Man ska ju inte döma efter utsidan, men de ser jäkligt bra ut. Sen hur de är som personer (läs smakar) vet jag inte... Fast jämfört med allt vegetariskt halvfabrikat med smak av grillat gummi som jag brukar stoppa i mig så är de nog inte helt fy skam. Köket ser ut som ett bombnedslag. Inte á la atombomb, utan á la mjölfylld bomb med disksplitter.

Får väl ta tag i det nu antar jag... Disken alltså. Pussipuss!

Nu är det bra, så otroligt bra!

... förutom att pappa tittar på Jerry Springer!

Igår var jag och mamma och letade efter tattootid. Vi började hos Janne. Han frågade om jag kunde återkomma klockan tolv, så jag slängde av mamma på jobbet och körde och handlade på Maxi. Efter det skulle jag hitta tillbaka till Janne... Ojojoj... Jag körde runt, runt och åter runt i stan. In i en gata, ut genom nästa. Sms:ade mamma och berättade hur vilse jag var. Hon ringde upp mig och försökte manövrera mig och bilen över telefon. Till slut gav hon upp och bad mig sätta på GPS:en... Jag kämpade med den ett tag och efter en halvtimmes virrande och irrande i lilla Kristianstad fann jag vad jag skulle.

Idag var det dags att ta nya (sim)tag! Jag hade lagom med tid imorse så det var ingen superstress-Tina som härjade i Österslöv. Snart var jag på väg mot busshållsplaten, bussen plockar upp mig och jag sitter där i godan ro. Då, out of nowhere, ploppar en hemsk tanke upp i huvudet på mig; jag har glömt badkläder. Så där satt jag, überpeppad att simma 60 längder med mina pensionärspolare på Tivolibadet, men utan bikini... Det fick bli en sallad på Trendie med Madde istället. Visst var det trevligt, men inte så motionsgivande.

Ikväll ska jag göra vegburgare. Akut hjälp behöves alltså från 19.30 och några timmar framåt, hihi...